Rolfing session nummer 8 och 9 skiljer sig något från de tidigare. Sessionerna innan har handlat mer om att få olika områden/delar av kroppen att fungera bättre. Självklart också att de fungerar i sitt sammanhang men huvudfokus har varit mer på att separera (områden från varandra, muskler från varandra, funktioner från varandra, bindvävslager som klibbat ihop från varandra etc) än något annat. Nu sker ett skifte vilket gör att integrering, att skapa flöde och sammanhang, att få delarna att fungera bra och i harmoni med varandra, är i fokus istället. Man kan säga att sessionerna handlar om relationer; relationer inom dig själv (att kroppsdelar fungerar väl tillsammans så att du har många möjligheter till att uttrycka dig, röra dig) och relationer utanför dig själv (att tex via uttryck av känslor kunna interagera väl med andra människor).
För att låna liknelsen från yinyang-bilden i inlägget så kan vi se Rolfing behandlingarna som att de består av differentiering (separation) ena sidan av bilden och integrering (relationer) andra sidan av bilden. Men, precis som i yinyang-symbolen så finns det också inslag av det andra, dvs även om huvudfokus är integrering så sker en del differentiering också. Och tvärt om.
Så, det du kan vänta av dessa sessioner kan exepelvis vara att din Rolfare jobbar över flera leder. Tex aktivt manipulerar en del men söker rörelse i ett större område. Du kommer förmodligen ombeds vara mer aktiv i sessionen än tidigare, för att skapa en mjukare och mer flödande rörelse mellan olika leder.
Armarna är en kroppsdel som – om de inte har fått så mycket uppmärksamhet tidigare – kommer hamna i fokus. För att ha en flödande gång behöver armarna kunna hänga fritt från axeln och ha utrymme i både armbågs- och handled för att inte orsaka ytterligare spänningar i kroppen. När armarna svingar fritt så får du en behaglig så kallad kontralateral rörelse, dvs att när ditt högra ben sträcks fram för att ta ett steg så svingar din vänstra arm fram av sig själv.
För mig är det en av de stora insikterna om kroppen, att det mesta ska ske av sig själv. Inte genom att jag aktivt gör något. Jag vet tex att man ska skjuta ifrån med stortån i gångsteget (landa på hälen, rulla över yttre sidan av foten, skifta vikten till den inre sidan av foten och skjuta ifrån med stortån) men om det inte sker automatiskt i mitt steg så kommer jag inte kunna ”lära mig” det genom att öva, då lägger jag bara en spänning ovanpå en kroppsrörelse som är hindrad av andra spänningar! Samma sak med armsvingandet. Antingen sker det av sig själv som en naturlig relflex av att din kropp fungerar som den ska, eller så gör det inte det. Du har förmodligen en armsving ändå men en som du gör aktivt, dvs den kommer skapa dig mer spänningar än de du redan har idag.
Frågor att utforska under eller efter dessa sessioner skulle kunna vara:
– kan jag vara i kontakt med det som är jag, med mig själv, även i mitt aktiva vardagsliv?
– kan jag göra val utifrån mitt inre istället för förändrande krafter utifrån?
– kan jag lyssna på min inre röst när jag bestämmer vad som är bra och rätt för mig?
Nu ska jag ut på promenad och vara i kontakt med mig samtidigt som jag – förhoppningsvis! – har kontakt med min omvärld!
Kram, Åsa